Sagan om det-ets inverkan

Hur kan en ensam person påverka två andra personer så mycket att de ständigt bråkar med varandra? Hur är det möjligt att denna personen bara kan så ett frö som sedan gror till ett fett jävla träd mellan de två andra? Hur kan man tillåta det?? Jag ser framför mig hur denna det sitter på en klippa ovanför deras huvuden och skrattar rått åt deras nederlag. Och oavsett hur man försöker och vad man gör, så finns det-et alltid med i smeten som en klippig äcklig ingredienser som aldrig försvinner hur mycket man än skrubbar och skurar och tvättar. Tillslut blir man alldeles mör och matt, och allmänt trött på sig själv och orkar inte kämpa längre. Det finns inte mer kraft kvar att ta av. Då kommer det-et ner från sin klippa, övermannar en och slicear upp strupen för att sedan kalasa på ens blod och lämnar en sedan ensam på den kalla asfalten. Där ligger man sedan och ångrar de sista veckorna i sitt liv och försvinna sakta bort från jordens yta, medan den ständiga frågan ekar kvar är -var det värt det?